- Project Runeberg -  Miljonbruden /
182

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 182 —

se. Här finnas inga järnvägar och endast mycket få
landsvägar; Landsvägarna där kan man jämföra med
smala stigar genom träsk. Det är en bergstrakt,
genombruten av nästan ofruktbara dalgångar, öde, entonig och
t. o. m. föraktad av indianerna, ty dessa älska mer
prärien.

Men i en av dalarna börjar redan kulturen; det är
Aripadalen. När man stiger ner från en 7000 fot hög
bergskedja västerifrån i den ändå förhållandevis högt
belägna dalen, så upptäcker man framför sig med
tillfredsställelse en ort, som i storlek liknar en stad. Ingen
hade väntat sig detta, och för tjugu år sedan skulle man
ej heller funnit ett spår av den. Man ser en mängd
byggnader, större och mindre bostads-, ekonomi- och
andra hus; t. o. m. de största av dem imponera varken
genom sin skönhet eller genom sin storlek. Samtliga
äro de anpassade efter trakten, som icke är hemsökt av
jordbävningar, stormar och översvämningar. En stor
park omgiver hela orten, varje hus äger sin trädgård.
Den ankommande må nu tillhöra vilken nation som
helst, så kommer han ändå alltid, att få höra sitt eget
modersmål. Ty här finnas, nord- och sydamerikanare,
mexikanare, engelsmän, fransmän, tyskar, schweizare,
spanjorer och italienare. T. o. m. mörka ullhåriga
negrer saknas icke; men de bära sina huvuden högt
och stolt, ty de äro fria, inga slavar. Varje hus borgar
för ett vänligt mottagande, men framför alla don
Lotarios hacienda. Ty där är varje främling välkommen.
Han får stanna så länge han vill, och är han duktig, så
stannar han kanske för alltid.

Ja, hit till denna från den civiliserade
nordamerikanska världen, så långt avlägsna trakt, hade don
Lotario flyttat. Mannen, vars rikedom hade kunnat
tilllåta honom, att överglänsa den förnämste lorden vid St.
James hov eller den rikaste bankir på Newyorks
Broad-way,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free