Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 160 —
sida mot pålen. Med ett slag uppåt parerade Edmond
Wilhamenus hugg så häftigt, att den unge hövdingen
vacklade. Därvid föll han nästan på knä.
Edmond såg att Wilhamenu, ur vars ögon nu en
ohygglig lömskhet lyste fram, ville kasta tomahawken
mot honom. Det var det farligaste ögonblicket för
honom, ty hans bojor tillät honom icke, att göra något
språng åt sidan, som indianen. Han måste söka att
parera den dödliga yxan, när den kbm flygande. De
båda vapnen möttes i luften och föllo till marken.
Snörena hade trasslat sig in i varandra; den gamle tolken
sprang fram och löste dem från varandra.
Wilhamenus ögon gnistrade nu formligen av hat.
Redan kände han sig förödmjukad, därför att den vite
kunde motstå honom, som ett rödskinn. Lik en tiger
sprang han emot Edmond, men denne höll sin
tomahawk emot honom, och hövdingens vapen gled åt sidan
vid Edmonds parad. Kaptenen å sin sida stötte nu
fram tomahawken. Han anade, att Wilhamenu med
vänstra handen ville försöka nedtrycka hans högra arm
och förde därför stöten mot hövdingens vänstra ur
vilken genast en blodstråle bröt fram. Hövdingen skrek
till, men Edmond slog även ned hans högra arm.
Därvid träffade han skaftet på Wilhamenus höjda
tomahawk och ituskar den nästan till mitten. Hade
Wilhamenu böjt sig ned för att taga upp den, så hade han
varit förlorad. Han sprang tillbaka till hälften
besegrad. Härigenom inträdde en oundviklig paus.
Wilhamenu lät under tiden förbinda sitt sår i högra
armen. Efter ett kort samtal med några gamla
indianer lät han räcka sig en ny tomahawk.
Ursinnig vände han sig mot Edmond för att på nytt
störta sig på honom. Edmond använde detta
ögonblick och kastade sin yxa. Träffad vid halsen lät
Wilhamenu händerna slappt sjunka ned, vacklade och
störtade till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
