Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
tidigare barndomsvänskap, den genom
sammanträffandet med Inez återställde förbindelsen mellan de båda
familjerna och bad Alfonso, att besöka honom på
monsieur Lamothes hacienda.
Sedan företog Edmond med sina båda sergeanter en
noggrann rekognoscering av höjden på vilken
haciendan låg och trakten däromkring, därvid förflöt hela
förmiddagen. Edmond hade inte sett Marion den dagen.
Hon hade varit sysselsatt med de vanliga bestyren.
Däremot saknades hon icke vid bordet och samma
skådespel som föregående kväll upprepade sig nu: Samma
intresse för Edmond från Marions sida, samma tydliga
lidelsefulla t. o. m. innerliga hängivenhet, Edmonds
lugna sorglösa glättighet, Guaratos oro och förstämning
och Lamothes allvarliga, tystlåtna sätt. Efter måltiden
ville var och en hålla siesta. Men, då Edmond icke var
van vid den för varje mexikanare oumbärliga vilan efter
middagen, så lämnade han snart sitt rum och gick ut på
balkongen vid randen av barancan för, att där röka en
cigarr och läsa sina paristidningar, som man hade
till-skickat honom.
Marion, måste ha bemärkt honom från sitt
sovrumsfönster, ty hon visade sig, utan att han märkte det under
verandan och syntes vilja komma till honom. Men
plötsligt observerade hon en av en arriero ledsagad
ryttare. Hennes ansikte avspeglade skräck och förtrytelse,
och hon ändrade plötsligt vägriktning och skyndade
emot ryttaren. Först nu observerade Edmond henne
och förvånad följde hans blickar den bortilande flickan.
Han såg, att hon gick till ryttaren, men kunde icke
igenkänna denne på grund av buskarnas skymmande löv.
Ryttaren var Alfonso. Så snart han såg Marion
komma skyndande emot sig, manade han på sin mulåsna
och hälsade mycket artigt. Hans ansikte var ännu mer
allvarligt och svårmodigt än vanligt.
Marion var så andfådd, att hon inte strax kunde tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
