- Project Runeberg -  Miljonbruden /
103

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 103 —-

båda. Alfonso hade bemärkt att en förändring i
fransmannens beteende emot honom hade försiggått redan
för länge sedan. Den första tiden hade han blivit
mycket vänligt och hänsynsfullt emottagen av Marions far.
Hänsynen hade blivit densamma, men vänligheten var
borta. Även syntes det Alfonso, som om Lamothe
behandlade sin dotter med en viss köld och stränghet.
Vem var skuld härtill? Var det han? Hur pinsam
denna tanke än var honom, kunde han icke besluta sig
för att utebliva.

Alfonso stannade idag till den enkla middagen.
Marion berättade muntert, att hon i San Martin hade sett
några franska soldater, vilka hon tyckte mycket bra
om. Det förbättrade ej Lamothes humör, och han
förbjöd henne till slut att tala. Hon lämnade nedstämd
bordet och tog avsked från Alfonso, då hon ville vila
ut några timmar.

De båda männen sutto kvar vid en ganska god flaska
vin, som särskilt Lamothe drack rätt mycket av.
Tydligen hade han något alldeles särskilt på hjärtat idag.
Han sade också sedan helt plötsligt mitt i en annan
mening: "Jag måste fråga er något don Alfonso. Vem
gäller edra besök i min haciendan"

Den unge mannen stirrade förskräckt på honom, som
om han inte alls kunde förstå meningen.

"Ni får inte ta illa upp med denna fråga, och jag
skall förklara den," fortfor Lamothe. "Till en början
såg jag mycket gärna edra besök, då ni är en man av
bästa familj och ni dessutom är mycket förståndig för
edra år. Det föll mig inte in, att en man med eder
ungdom och edra utsikter kunde hysa några avsikter
gentemot min dotter. Trots detta, var det mig på sin
tid angenämt; att min dotter fick tillfälle umgås med en
så väluppfostrad och bildad man. Jag känner min
dotter och vet, att åtminstone hitintills endast män med
ytliga karaktärer och ett bestämt yttre uppträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free