- Project Runeberg -  Miljonbruden /
81

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 81 —

älskat mig i damen, så hade jag säkert inte lämnat några
upplysningar.

"Nog av hon gjorde intryck på mig", sade Tréport.
"Jag kände mig ganska egendomlig till mods. Dessa
vackra, så djärva men ändå så milda ögon, detta leende,
och sedan den drömmande blicken. — Nej, förgäves
sökte jag behärska mig, jag kunde inte taga bort mina
blickar från henne. Hon bemärkte mig ej och såg inte
mer åt mitt håll. Närma mig henne kunde jag inte.
Trängseln, i det lilla rummet, gjorde detta omöjligt.
Men mitt beslut att följa henne och ej ge tappt, förrän
jag kunde finna ett passande tillfälle, att närma mig
henne och låta presentera mig, stod fast. Den fjärde
damen tycktes vara en sällskapsdam eller en tjänarinna.
Knappt hade ovädret lagt sig något, förrän sällskapet
bröt upp. Den hälsning med vilken jag tog avsked från
de resande besvarades mycket hövligt av den unga
damen, ja det föreföll mig t. o. m. som om det låge en
lätt uppmuntran i hennes blick. Jag följde med min
förare. Där nere i Resina stodo två ekipager. De
bestego dessa och voro plötsligt försvunna. Jag kunde
naturligtvis inte följa så fort, då nästa tåg först skulle
gå om två timmar. Jag hörde mig emellertid för hos
förarna och erfor på så sätt namnet på det hotell de
bodde på i Neapel. Knappast anländ till Neapel, gick
jag genast dit och förfrågade mig om, vilket sällskapet
hade varit, som på eftermiddagen hade gjort en utflykt
till Vesuvius. Man sade mig namnet på en mycket
förnäm engelsk dam, en änka. Den unga blonda damen
var en släkting till engelskan, men den andra var
antagligen en väninna till familjen. Damernas följeslagare,
voro herrar från Neapel och engelskans intendent. De
hade avrest till Rom. Till Rom! Det var ett svårt slag
för mig. Helst hade jag sprungit i luften, — men jag
blir för utförlig — ni gäspar Bellefleur?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free