- Project Runeberg -  Miljonbruden /
79

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 79. —

borta, ville höra de senaste nyheterna. Äntligen, då
den unge kaptenen endast helt frånvarande tycktes
lyssna till den andres anmärkningar, förlorade
Bellefleur tålamodet.

"Människa! utropade han, ni är verkligen inte värd
att få komma tillbaka till Paris, åtminstone inte till
våra kretsar. Ni har ju blivit en första klassens bracka.
Om det lastar så tungt på ert hjärta, så förskaffa er då
luft. Vem är hon? Tala nu äntligen — jag blir
annars trött! Jag hoppas åtminstone, att ni inte är
olyckligt kär. En karl som ni, son till en stenrik far, blivande
marskalk av Frankrike, kan ju få en hertiginna, ja till
och med en prinsessa, om ni vill! — Bryt alltså
tystnaden och öppna ert hjärta! Jag vill uppmuntra er,
det var verkligen en vacker flicka —"

"Inte sant?" ropade Tréport ivrigt, under det
Bellefleur undertryckte ett leende. "Ingen regelbunden
idealskönhet, men en som talar till ens hjärta."

"Har ni sett damen tidigare?" sade Bellefleur.

"Nej, inte vad jag vet, fast jag mycket tänkt efter
häröver" svarade Tréport, sänkte huvudet och syntes
vilja grubbla.

"Halt! dröm nu inte igen!" ropade Bellefleur. Jag
är nu en gång er förtrogne och vill veta allt."

Tréport syntes verkligen skämmas litet över den roll
han spelade.

"Jag ber om förlåtelse!" sade han. Men när man för
första gången känner — och jag vet heller ingenting
som jag skulle kunna ha att berätta — det är så litet —
nästan ingenting —"

Bellefleur nödgade honom inte vidare, utan såg med
tilltvingat allvar rätt fram.

"Det var i Neapel, vid bestigandet av Vesuvius —"
sade Tréport tvekande, och när Bellefleur nickade
uppmuntrande, fortfor han: "Jag hade klättrat upp alldeles
ensam, endast ledsagad av en enda förare, fastän det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free