- Project Runeberg -  Miljonbruden /
41

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 41 —

Märkligt nog syntes detta tillkännagivande icke
framkalla den glada verkan som mr. Büchting hade
väntat sig. Miss Eliza hade t. o. m. velat stiga upp och
lämna salen; och endast faderns förebrående ord: "vill
du inte hälsa på mr. Ralph och tacka för Jeannettes
räddning?" höll henne tillbaka.

Nu kom kaptenen själv iförd unionens enkla men
klädsamma kavalleriuniform. Hans annars något bleka
kinder hade rodnat, hans svarta ögon lyste och det
mörka lockiga håret hade råkat i oordning. Han
syntes ännu vara upphettad av striden och bar som det
tycktes omedvetet den blänkande värjan i handen,
vilken han sedan skramlande stack i skidan. "God kväll,
mina högt ärade damer! God kväll, mr. Büchting!
Det hade jag aldrig väntat, att vi skulle träffas vid ett
sådant tillfälle; men jag har, som det tycks ändå
kommit i rätt tid!"

"Büchting hade gått emot honom och fattat hans
händer och ropade: "Verkligen, jag tackar er av hela
mitt hjärta, men förlåt kapten, om jag genast vänder
mig med en bön till er! Rövarna ha tagit med sig
samtliga mina svarta arbetare. Vore det inte möjligt att
återtaga dem? Jag skulle vara er oändligt tacksam.
Jag lovar var och en av edra soldater tusen dollar, om
ni befriar mina svarta —".

"Goddam! Förlåt", vände sig kaptenen med ett
leende emot damerna, "men man vänjer sig som
soldat vid det fördömda svärandet! Mr. Büchting, det är
så likt edert ädelmod. Men det är nog omöjligt. Jag
hörde just nu, att kapten Staunton har minst trehundra
man under sitt kommando, och vi kunna vara lyckliga,
att han rymde fältet utan häftigt motstånd. Jag har
endast etthundrafemtio man under mitt befäl. Ett
förföljande under natten vore följaktligen ansvarslöst och
dumdristigt. Låt oss vara nöjda med, att husets
invånares frihet och kanske även deras liv blivit räddat."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free