Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gnälla. Sådant tillkom Jerry. Men han var alltid
allvarligt glad åt att få vara med Villa pch Harley
och ta emot nästan lika mycket välvilja från dem
som den de ägnade Jerry. Till hans lyckligaste
ögonblick hörde det att sitta framför brasan
bredvid Villa eller Harley och lägga sitt huvud på ett
knä och då och då känna en hand stryka honom
över huvudet eller klia hans missbildade öra.
Jerry kunde till och med tillåta sig att leka med
barn som ibland råkade befinna sig i det Kennan’ska
hemmets egid. Michael tålde barn så länge de
lämnade honom i fred. Om de blevo närgångna,
varnade han dem genom att resa ragg och morra,
och så steg han upp och gick sin väg.
»Jag kan inte förstå detta», sade Villa. »Han som
var så lekfull och pigg och yster. Han var mycket
barnsligare och livligare än Jerry och alldeles
säkert mera bråkig. Han måste ha en förfärlig
historia att berätta, om han bara kunde, om allt
vad som har händt honom mellan Tulagi och den
kvällen vi träffade honom på Orpheum.»
»Där är kanske en liten antydan därom», svarade
Harley och pekade på Michaels bog, som leoparden
hade sargat samma dag som Airedalaren Jack och
den lilla gröna apan Sara hade dött.
»Han skällde alltid, jag vet att han brukade skälla»,
fortfor Villa. Varför skäller han inte nu?»
Harley pekade på bogens ärr och sade: »Det
beror kanske på det där och möjligen hundra andra
saker som vi inte kunna se märken efter.»
Men det skulle komma en dag då de fingo höra
honom skälla igen — icke en gång, utan två gån-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
