Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bli ägare till någon av de vita kakadoror som
matroserna på handelsfartygen hade med sig i land.
Men det dröjde länge innan Michael uppgav sina
spaningar efter stewarden, och medan han sprang
på bergsstigarna eller hoppade och hasade sig ner
i de djupa floddalarna, väntade han alltid att
Steward skulle komma emot honom, och han var
alltid beredd på att uppfånga den omisskännliga lukt
som skulle leda honom till hans älskade herre.
»Han söker efter något, han söker efter något»,
var Harley Kennans vanliga undersamma tal, då
han red bredvid Villa och såg Michaels
oavlåtliga sökande. »Jerry är nu ute på språng efter
kaniner och rävspår, men som du ser intresserar det
inte Michael mycket. Han beter sig likt en som har
förlorat en stor skatt och varken vet var han har
förlorat den eller var han skall söka den.»
Av Jerry lärde Michael sig mycket om det
skiftande livet i skog och mark. Att springa med Jerry
tycktes vara det enda som roade honom, ty han
lekte aldrig. Han hade förlorat lusten att leka.
Han var icke precis trumpen eller dyster efter sina
år som konstmakarhund och i Harris Collins’
tortyranstalt, men han hade blivit allvarlig och stilla.
Spänstighet och omedelbarhet hade gått ur honom.
Liksom leoparden hade klöst hans bog så att
smärtan i det gamla såret kom tillbaka i fuktigt och
kyligt väder, så var hans själ märkt av vad han
gått igenom. Han tyckte om Jerry, var glad åt
att få vara med honom och springa med honom,
men det var Jerry som alltid tog ledningen, ^lltid
eggade till jaktbedrifter eller skällde av ovilja och
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
