Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötte Michael honom på halva vägen och blev
omkullvräkt på åkdonets botten.
Den irländske terriern är under alla förhållanden
lydig sin herre som få andra hundraser, och det
bekräftades också av Jerrys och Michaels
beteende då de hörde Harley Kennans röst. De skildes
åt, och ehuru dovt morrande anföllo de varandra
icke då de kommit ner på marken. Denna lilla
episod hade räckt i så få sekunder eller bråkdelar
av sekunder att de ej hunnit att känna igen
varandra förr än de hoppat ner ur bilen. Och de voro
ännu komiskt styvbenta och med rest ragg då de
vädrade efter varandra på avstånd.
»De känna varandra!» utbrast Villa. »Låt oss vänta
och se på vad de ta sig till.»
Michael för sin del accepterade utan överraskning
det obestridliga faktum att Jerry hade kommit
tillbaka från Intet. Sådant hade börjat hända så ofta,
men det var ej själva händelserna utan de därmed
följande slutsatserna som nästan togo andan ifrån
honom. Om mannen och kvinnan, vilka han senast
sett i Tulagi, och likaså Jerry hade kommit tillbaka
från Intet, kunde och måste även den älskade
Steward komma i vilket ögonblick som helst.
I stället för att ägna sin uppmärksamhet åt Jerry
vädrade och såg Michael sig omkring efter
Steward. Jerrys första känslor av vänskapligt
välkomnande togo sig uttryck i en lust att springa. Han
skällde uppmuntrande, gjorde fem sex skutt åt sidan,
kom tillbaka och för att ge uppvisningen större
eftertryck slog han lekfullt till Michael med tassen,
innan han skuttade i väg igen.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
