Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okuvlig och oförsonlig, ehuru nästan lam efter åtta
veckors kramp i den trånga buren som hämmat
alla rörelser. Mulcachy skulle ha åtagit sig saken
genast, men två veckor gingo förlorade därför att
han gift sig och anslagit dessa veckor till
smekmånad. Under tiden hade Ben Bolt i en stor bur av
cement och järn övat och återfått bruket av sina
muskler och ännu mera stegrat sitt hat till de
två-benta varelser, i och för sig klena stackare i
jämförelse med honom, vilka genom argan list gjort
honom till en hjälplös fånge.
Den förmiddag då helvetet öppnade sig för
honom var han alltså färdig och ivrig att möta alla
som skulle komma. De kommo väpnade med
teorier, rännsnaror och grepformade järntänger. Fem
av dem slungade in rännsnaror mellan stängerna
i hans bur. Han morrade och slog efter de
buktande repen, och i tio minuter var han en
storartad och ohejdat vild varelse som ej saknade
någonting utom det förstånd och det tålamod som de
eländiga tvåbenta ägde. Sedan blev han otålig,
och likgiltig för de livlösa repen hejdade han sig
och väste mot människorna, med en bakfot insnärjd
i en rännsnara. I nästa ögonblick sköts den av
en järngaffel illistigt upp omkring hans ben,
snaran drogs till och pinade hans hull och hans
stolthet. Han sprang, han röt, han var galen av ilska.
Han ryckte och slet så att repet nästan slet huden
av deras händer. Men alltid firade de ut det och
hyvade in det igen, tills en likadan rännsnara,
innan han visste ordet av, snördes samman om hans
framben. Vad han gjort förut var ett intet mot
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
