Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Ett brevkort från Davis till Collins förklarade
anledningen till Michaels återkomst. »Han sjunger
alldeles för mycket för mig», var Davis’ sätt att
uttrycka det, och därigenom gav han omedvetet
klaven till vad Collins förgäves sökt och som Collins
nu lika litet uppfattade. Han sade till Johnny:
»Att döma av hans sår efter allt stryk han fått
är det inte underligt att han har tjutit. Det är
felet med de där djurvisarna. De förstå inte att
vårda sin egendom. De klå sina djur blindt pch
bli arga för att de inte lyda som små änglar. —
Ta hand om honom, Johnny. Tvätta honom ren
och använd det vanliga linimentet överallt där
huden är av. Jag avstår själv från honom, men jag
skall nog sticka in honom i nästa koppel hundar
jag säljer.»
Fjorton dagar därefter upptäckte Harris Collins
av en ren händelse vad Michael dugde till.
Under en ledig stund på arenan hade han skickat
efter honom för att experimentera med honom
inför en hundförevisare som behövde flera
kompars-hundar. Utom vad han kunde, t. ex. att lyda
kommandoorden »Couche» och »Ici», hade Michael aldrig
gjort någonting. Han hade satt sig emot att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0328.html
