Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael förstod ej den nu följande scenen, som
han blev vittne till, ty ynglingen ledde honom över
arenan för att se. på hur man vidtog arrangemanger
med damen och de fyra hästarna. Men av hennes
beteende förstod han att även hon var en illa
behandlad fånge. Hon hade i själva verket mot sin
vilja tränats till att utföra sitt konststycke. Hon hade
visat sig käck ända till det mest prövande
ögonblicket, men då hon fick se de fyra hästarna,
uppställda två och två midt emot varandra och visste
att hon skulle hålla i sina händer hakarna på
sväng-larna och själv utgöra den mellanlänk som förenade
de båda spannen, vilka skulle dra åt motsatta håll
— vid tanken på detta svek modet henne och hon
ryggade tillbaka, sjönk ihop och satte händerna
för ansiktet.
»Nej, nej, Billikens», sade hon i bönfallande ton
till den korpulente men ungdomlige herre som var
hennes man. »Jag kan inte göra det. Jag är rädd.
Jag är rädd.»
»Dumheter, min fru», inföll Collins. »Tricket är
absolut ofarligt. Och det är en vacker konst som
alltid drar folk. Räta upp er nu.» Med sina händjer
började han treva på hennes axlar och bak under
hennes promenadkofta. »Apparaten sitter bra.» Han
famlade nedåt hennes armar. »Nu! Släpp hakarna.»
Han riste hennes armar, och under de yviga
spetsmanschetterna framstack en järnhake fästad vid en
fin stållina, som tydligen löpte upp genom henne(s
ärmar. »Inte så där! Ingen får se dem. Upp med
dem igen. Gör ett nytt försök. De måste komma
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
