- Project Runeberg -  Michael, Jerrys bror /
245

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av cement. Men Michael togs ej emot av Harris
Collins, som för tillfället satt inne på sitt
privatkontor med Harry Del Mars sista telegram på
pulpeten och skrev ett memorandum för sin
sekreterare att höra sig för vid järnvägen vart en hund
tagit vägen, som av en person vid namn Harry Del
Mar skickats i bur från Seattle under adress
Cedar-wild. Det var en ljusblåögd aderton års yngling som
tog emot Michael, skrev ut kvitto till expresskarlar
och bar hans bur till ett cementrum med sluttande
golv, som luktade i högsta grad kemiskt rent.

Michael blev intresserad av omgivningen, men
kände sig icke dragen till ynglingen, som kavlade
upp sina ärmar och tog på sig ett stort
vaxduksför-kläde innan han öppnade buren. Michael sprang
ut och vacklade omkring på ben som ej hade gått
på flera dagar. Denne tvåbente gud var intressant.
Han var lika kall som cementgolvet, lika metodisk
som en maskin, och just på det sättet bar han sig
åt då han tvättade, gned och desinficerade Michael.
Ty Harris Collins var vetenskaplig och antiseptisk
i yttersta grad i sin behandling av djuren, och
Michael rengjordes vetenskapligt, utan avsiktlig
brutalitet, men utan en skymt av välvilja eller hänsyn.

Naturligtvis förstod han ingenting. På grund av
allt vad han hittills varit med om måste han ju
antaga att detta kala cementrum och denna
kemi-kalielukt mycket väl kunde vara skådeplatsen för
det sista livseländet och denne yngling den gud
som skulle knuffa honom in i det mörker som
uppslukat alla han känt och älskat. Vad Michael visste
utan en skymt av tvekan, det var att allt detta var

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/michael/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free