Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
En kväll satt Dag Doughtry vid ett bord på ett
kafé, som kallades »Pålkranen». Han var i en
obehaglig knipa. Det hade varit svårare än vanligt
att få tillfälligt arbete, och det var slut på hans
besparingar. Förut på kvällen hade han haft ett
telefonsamtal med Gamle sjöbussen, som endast
kunnat rapportera starkt napp samma dag av en
kvacksalvare, som slagit sig i ro.
»Låt mig pantsätta mina ringar», hade Gamle
sjöbussen ivrigt sagt i telefonen, och det var inte
första gången.
»Nej, tack», svarade Doughtry. »Vi behöva dem
i affären. De räknas bland firmans tillgångar. De
ge kredit. De ä’ vad man kallar
vältalighetsblom-ster. Jag skall fundera i kväll och söka upp er i
morgon. Håll på ringarna och visa er inte för
angelägen gentemot den där doktorn. Låt folk komma
till er. Det är det enda sättet. Ni är på rätt väg,;
allt går famost, fast gåsen hänger högt. Var inte
orolig, sir. Dag Doughtry har ännu aldrig tappat
kuraget.»
Men medan han satt där på Pålkranen såg det
ut som om han varit mycket nära att tappa kuraget.
I sin ficka hade han precis rumshyran för nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0176.html
