Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kräset välja ut de läckraste bitarna i hans
matskål.
Ty Corky hade ett sätt med honom, ja för resten
många sätt. Han, som var ett vasst stål då hans
befallande vilja flammade upp, kunde bråka och
bluffa som den värste sjöbjörn och slagskämpe eller
lisma lika illfundigt omotståndligt som den första
kvinnan i Eden eller den yngsta av hennes
kvinnliga avkomlingar. Då Corky, balanserande på ett
ben, med det andra benet i luften och foten
fast-hakad i Michaels nackhår, lutade sig intill Michaels
öra och gjorde sig till, kunde Michael endast lägga
ner sin resta nackragg och med enfaldigt, halvt
idiotiskt lycksaliga ögon finna sig i allt som Corkys
vilja eller nyck fordrade.
Corky blev mera god vän med Michael emedan
Ah Moy redan från början ej frågade efter fågeln.
Ah Moy hade köpt honom i Sydney av en sjöman
för aderton shillings och hållit på en hel timme
med att pruta. Men då han en dag såg Corky
sitta och storprata på de krökta fingrarna på
Kwaques vänstra hand, fick Ah Moy en så ögonblicklig
avsmak för fågeln att ej ens aderton shillings hade
något värde för honom, då de voro förknippade
med att äga Corky och kanske komma i beröring
med honom.
»Ni ticka om honom ? Ni ta honom ?» föreslog
han.
»Byta?» frågade Kwaque, som tog för givet att
det var en byteshandel det gällde och undrade
om den lille kocken blivit förälskad i hans
dyrbara mungiga.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
