Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doughtry till sin sjuttonårige brunskinnade
papua-neger med en hundraårings vittrade ansikte, ben
som ett levande skelett och buk som en äldre
japansk brottare. »Nå, Kwaque I Vad ticks?»
Och Kwaque, som var för imponerad av det stora
utrymmet för att kunna säga något, rullade vältaligt
med ögonen.
»Ni ticka om den koj?» frågade kocken, en liten
gammal kines, stewarden med beställsam
ödmjukhet, i det han med en handrörelse bjöd den vite
mannen hålla till godo med hans egen koj.
Doughtry skakade på huvudet. Han hade tidigt
lärt sig att det var klokt att stå väl med
skeppskockarna, emedan dessa voro kända för att
plötsligt kunna bli galna och vid minsta utmaning sarga
och hacka sönder sina kamrater med slaktknivar
och köttyxor. Dessutom fanns det en lika bra koj
på andra sidan. Kojen på babords sida om kockens
och akter om den tilldelade Doughtry Kwaque. För
sig själv och Michael behöll han hela
styrbordssidan med tre kojer. Den närmaste akter om sin
egen kallade han »Killeny Boys» och bad Kwaque
och kocken lägga det på minnet. Doughtry hade
en känsla av att kocken, vars namn i hastigheten
låtit som Ah Moy, inte var riktigt nöjd med denna
anordning, men det framkallade hos honom endast
en flyktig undran över en kines som tog illa upp att
en hund fått sin sovplats i samma rum som han.
Då han en halvtimme därefter kom tillbaka,
sedan han gjort kajutan i ordning, och lät Kwaque
slå upp en butelj öl, märkte han, att Ah Moy hade
flyttat hela sin kojattiralj tvärsöver skansen till den
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
