Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att han inte känner igen mig, då jag inte vill att
han skall göra det, är värdt femtio pund bara det.
Och så hans räkning och hans sång och alla andra
konster. Och på vad sätt jag än fick honom, så
kunde han inte de där konsterna då. De där
konsterna ä’ mina. Jag har lärt honom dem. Han är
inte samma hund som han var då han kom ombord,
lian är ett godt stycke av mitt eget jag nu, och
om jag sålde honom, skulle det vara detsamma
som att sälja ett stycke av mig själv.»
»Trettio pund», sade kaptenen som om det vore
hans yttersta bud.
»Nej, tack så mycket, kapten», lydde Doughtrys
svar.
Och kapten Duncan måste nu vända sig om och
hälsa på hamndoktorn, som steg över relingen.
Knappast hade Makambo gått igenom sin
karantän och styrt kurs inåt hamnen för att docka, då
en prydlig örlogsmansbarkass lade sig långsides med
den och en elegant löjtnant sprang uppför
Makam-bos fallrepstrappa. Hans ärende var snart uträttat.
Albatross, en engelsk kryssare av andra klass, där
han var fjärde löjtnant, hade anlöpt Tulagi med
depescher från det engelska regeringsombudet för
Söderhavsöarna. Som det knappt var tolv timmar
mellan dess ankomst och Makambos avgång, hade
Salomonsöarnas kommissionär och kapten Kellar
varit av den åsikten att den saknade hunden förts
bort på ångaren. Då Albatross skulle hinna upp
Makambo i Sydney, hade kaptenen på Albatross
åtagit sig att ta reda på hunden. Fanns hunden, en
irländsk terrier lydande namnet Michael, ombord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
