Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken av två fullväxta foxterrier, slogs han omkull
och rullades oni på däck. De två hade, i
förbigående sagt, för längesedan gjort sin entré på
Makambo som små valpar i Dag Doughtrys rockfickor
— Doughtry hade på sitt vanliga sätt tillägnat sig
dem vid hamnen i Sydney och sålt dem till kapten
Duncan för en guinea stycket.
Men nu rusade Michael upp och var ond på
allvar. Det var som ett riktigt regn av hundar och
kattor över honom, som ju inte hade velat mocka
gräl eller ens märkt fienderna förrän de nu
behärskades av ett blindt raseri, och de voro på
honom så snart han åter stod på sina fötter. Den
enes tänder mötte hans egna, och bägge fingo
läpparna sargade, och den mindre hunden drog sig
tillbaka. Den andre lyckades falla Michael i
flanken och anställa blodsutgjutelse med sina tänder.
Med en blixtsnabb, nästan krampaktig knyck på
kroppen gjorde Michael sig lös från den andre,
som hade munnen full av hår, och i det samma högg
han sina tandrader genom hans öra tills de möttes.
Med ett gällt tjut kastade foxterriern sig tillbaka
så häftigt att hans öra naggades i uddar av
Michaels tänder.
Den första terriern var över honom igen, och
han virvlade rundt för att möta honom, då ett nytt
och lika omotiverat anfall riktades mot honom.
Denna gång var det kapten Duncan, som blev ursinnig
då han fick se sin misshandlade katt. Hans fotblad
träffade Michael rätt under bröstet, betog honom
halvt andedräkten och förpassade honom helt och
hållet upp i luften så att han föll tungt på sidan.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
