Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meningarna tyckas fortfarande vara delade, om
vilken konstitution, som är lyckligast för ett land.
Men att rådsrepubliken är en olämplig
regeringsform för teater torde i varje fall vara axiomatiskt.
De intriger och inre slitningar, som ideligen störde
arbetsfriden vid den av associationen ledda K.
Dramatiska Teatern, tala sitt mer än tydliga språk.
Där fanns en engagemangskommitté —
Fredriksson, Personne, Bæckstrom, m. fl. -—- men maktens
sötma uppdelades mellan Fredriksson och
associationens sekreterare Os’sian Hamrin, vilka två
allhärskare å sin sida leddes av — i många fall
särdeles förtjusande — sidoinflytelser. Det kunde varit
»upplyst despoti», men därav vart intet. Frippe var
upplyst, men allt annat än despot, Hamrin däremot
hade nog despotiska tendenser men var i stället
kanske ej tillräckligt upplyst.
Våren 1891 gjorde teatern en kännbar förlust, i
det fru Hartman hux flux lämnade associationen
och begav sig av på en studieresa till Paris. Vem
skulle nu uppbära hennes mantel? Det blev ett
rivande och slitande i den stackars manteln, men
ingen undfick tillfredsställelsen att bära upp plagget
i sin helhet, utan var och en av damerna Fina
Sandell, Karin Svanström, Amanda Janson, Helga
Rundberg och Constance Behrens fingo nöja sig
med var sin liten flik därav.
Redan året därpå återkom fru Hartman, men
denna gången som fransk skådespelerska
engagerad vid Coquelins skandinaviska turné. Madame
Ellen Hartman uppträdde på Operan i »Fa mégére
apprivoisée» (== Så tuktas en argbigga») och
presterade det, om intensivt arbete vittnande, konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
