Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mikadon». Ett fiasko. Operan flyttar.
Säga vad man vill, men det är ett faktum att
stockholmarna ha en utpräglad klockarkärlek till
operetten. Det har funnits och finnes kanske
perioder, då kärleken är mera ljum och vissa tendenser
till otrohet gjort sig bemärkta. Men sådant lär ju
ofta hända, då det gäller kärlek. »On revient
tou-jours å ses premiers amours» är ett ordspråk, som
också äger sin tillämpning i detta speciella fall. Det
behövs blott att en trevlig operett med smekande
musik kommer upp, flott uppsatt och väl spelad, så
återkommer den snälla publiken glad, nöjd och ångrande
sina snedsprång med varietén, kabareten, biodramat,
lyxrevyn eller andra konstens skökor.
De första åren på 1890-talet voro, trots den
gras-serande varietéflugan, lyckosamma år för hrr
August Warberg och Emil Strömberg, vilka förhyrt
Vasateatern och där framförde muntra operetter
med en personal, som inom sig inneslöt några av
publikens utkorade favoriter.
De nya direktörerna började sin verksamhet med
normal publikanslutning. Anna Norrie gästade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
