- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
167

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte varit där, hade jag sprungit min väg igen,
men nu skämdes jag. Jag kände mig som
en af mrs. Radcliffes hjältinnor på jakt efter
det öfvernaturliga.

— Men han? — Byron, menar jag, hur
tog han emot dig?

— Han var mycket förvånad, sade Lady
Caroline i samma lätt sarkastiska ton, och
mycket älskvärd och... mycket rädd för mig!
Men jag hade beslutat att vara ståndaktig,
kosta hvad det kosta ville 1 och att om
William ämnade vara till den grad orättvis och
hård emot mig, så skulle han sannerligen nästa
gång ha skäl därtill 1

— Sade du det till Byron?

— Jag nämnde inte William. Jag sade
honom bara att jag var utledsen på England, på
allting härhemma, och så bad och besvor jag
honom att resa härifrån med mig,

Emily kramade bara hennes hand och såg
upp på henne med sina stora ögon.

— Kära du, var inte så rädd, sade Lady
Caroline lätt. Han ville inte. Jag skrämde
honom den kvällen så grundligt, att han säkert
aldrig glömmer det. Han ämnar göra ett rikt
parti och en briljant karriär och har inte
ringaste lust att för min skull råka i hvad han
kallar »en klämma».

— Det var han väl inte oförskämd nog att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mholbyron/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free