Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror, att jag ibland inte är riktigt tillräknelig
och att, om Augustus hade haft en annan mor,
hade han varit som andra barn? ... Tänker inte
William detsamma, emellanåt?...
— Caroline!
— Tig, Emily. Du vet inte, hur jag grufvar
mig, hur usel och föraktad jag ofta känner
mig ibland er alla, som äro så utmärkta, så
kloka, så förträffliga... Jag hatar er.
— Käraste Caro — om jag trodde, att du
menade ett enda ord af hvad du säger...
— Menar jag det inte? Hon satte sina
stora flammande ögon i Emily. Tror du inte
jag känner er — tror du inte jag känner
William? Å, du kan vara säker på att jag känner
honom! »Sceneri scener!» säger han, när jag
någon gång vill tala med honom om det, som
angår mig... Ett par sarkasmer då och då,
för att jag skall veta, att han inte är blind
och döf — det är all den förtrolighet, som
nu för tiden bestås mig. Och Gud vet, hvad
han inbillar sig — hvilka tankar, han har om
mig, som han döljer för mig? ... Men han skall
få se!... Han skall få se!...
Hon reste sig upp och stod framför Emily
med händerna knutna på ryggen.
— Och din mor, som inte törs ta itu med
mig, utan går omkring mig som katten kring
het gröt... Och du med ditt »Caroline! Caro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
