Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntat på Caroline, som lofvat komma upp på
förmiddagen, men nu reste hon sig upp och
öppnade dörren till biblioteket, där hennes man,
Lord Melbourne, satt lutad öfver skrifbordet
och ordnade några papper, som tillhört deras
äldste son, den så bittert sörjde Peniston Lamb.
Gubben hade nu hållit på att rota i dessa
papper under hela sju år — ända sedan sonen
dog — och det var numera nästan hans enda
sysselsättning. Stackars Peniston!... Lady
Melbourne tänkte också med vemod på sin äldste
son; han hade varit fyrtiotvå år nu, om han
hade lefvat, och kanske haft en snäll hustru
och lofvande barn... Och hon hade sluppit
bära denna börda och detta ansvar, att se titeln
och egendomarna tillfalla William ... Hon visste
med sig, att hon alltid helst hade önskat att
se honom själf skapa sin framtid.
Medan hon suttit därinne, hade hon
kommit att tänka på, att det kanske kunde förströ
Caroline att göra en längre utrikes resa. Hon
hade så ofta sagt, att hon bra gärna ville återse
Italien, där hon som barn varit med sin mor.
Kunde det blott låta sig göra... Men
William hade hvarken tid eller råd till en sådan
resa... Peniston, som ändå varit ogift, hade
som äldste son alltid haft dubbelt så stora
inkomster som William, men naturligtvis... Det
var inte lätt att tala med Melbourne om detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
