Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Han var af mig förskickad, Ers Välborcnhct!
Och när bedragaren red af gården i morgse var
jag själf med till grinden att se, det han drog åt
rätta hållet, där ert folk låg!“
Herr Wulff stirrade häpen än på prästen, än
på herr Niels och fick ej fram ett ord.
“Men är jag nu släpad hit för det besväret",
fortfor herr Peder, “så drar jag inte heller hädan,
innan Wulff Grijp håller lofven och ger järnpengar
för bedragaren! Hundrade ungerska gyllen på
bordet, Herre !tt
Herr Wulff skrek nej och svor, men herr
Peder afbröt honom.
“Hundrade ungerska gyllen på bordet, eller
blir Wulff Grijp i sin egen kyrka lyst för en
lögnhals och löftesbrytare!"
Herr Wulff var ursinnig, men intet halp.
Han måste hämta dukaterna i sin kammare och
inför allt husfolket betala dem till herr Peder.
Men strax tog denne åter till orda.
“Halt an, Wulff Grijp! Mansbot därtill!"
“Öhö . . .?“
“Menar han sig kunna tractera Herrans
tjänare med kindpustande och blåslag och göra
öfver-fall och vredelig hemgång hos sin egen
sockenpräst? Mansbot, Herre, där han inte vill stå mig
blek till svars och bli dömd till galga och gren!
Hundrade gyllen på bordet än!“
“Löp till fanders, präst!“ skrek herr Wulff.
“Hundrade gyllen på bordet!" upprepade herr
Peder med skälfvande stämma. “Eller förvägrar
jag honom Herrans lekamen och blod, låge han
så på sitt yttersta!“
Herr Wulff var tillintetgjord. Häpnaden,
förskräckelsen och det myckna drickandet hade uttömt
hans krafter, och salen dansade rundt för honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
