Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon — och det liknade denna sista, långa dag i
Pasewalk, denna sista, vilda jakt efter lyckan.
Och han trodde att djäfvulen skulle taga honom,
ty Caspar Sedekuns förbannelser ringde i hans
öron — och han kunde ej flera knep för att få
uppskof med sitt kontrakt. Han försökte bedja
till Gud, men Gud hade öfvergifvit honom. Han
försökte fly, men flyktens onda ande stod på andra
sidan om hästen, färdig att sitta upp på samma
gång som han. Och i sin ångest såg han åter
upp till den hängde, som ej släppt honom fram,
och tiggde honom om hjälp.
“Hjälp mig — jag vill hän, jag vill hän!“
“Böj dig, så slipper du fram!“ svarade den
hängde.
“Henri... Henri...?“
Då började Wiwalt förstå, hvarför den hängde
sargat hans hjässa, och förstå, hvarför Caspar
Sedekun förbannat honom.
“Henri. *. Henri. . .!“
Och med böjdt hufvud vände han långsamt
tillbaka till kryddgården, kröp ned genom gången
under kyrkan och klappade på järndörren till
vapenhuset.
En stund därefter steg ett tåg af mörka
skuggor upp ur jorden bakom Sanct Maria
kyrkogård, skred långsamt ut genom stadsporten och
försvann i den rosenröda dimman på ängarna. Sist
i tåget gingo Caspar Sedekun och Lauritz Wiwalt,
ledande den öfvergifna hästen, och i sadeln satt
Lischen — hon som skulle bli borggrefvinna i
staden Pasewalk ...
Men i Jagowska porten hängde liket af Henri
de Loyson, den unge, glade Henri de Loyson,
hvars moder var en nunna från Béarn, som hela
sitt lif bedt för dygden och troheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
