Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofvandes att i framtiden så förhålla mig, att en
skall tala om mig som om Manasse efter hans
fängelse."
Konungen teg ett ögonblick och sporde därpå:
“Hvad begärar han?"
“Intet, Ers Majestät — allena ett ringa bevis
på Ers Majestäts nåd att förnöja släkten i Danmark,
och att få gå i Ers Majestäts tjänst, så skall jag
förvisso förvärfva både reputatzen och namnet...
Ty såsom jag rättnunnas sagt åt Hans Värdighet
Herr Doctorn, vill jag gifva mig i yttersta
lifs-fara för att avisera Ers Majestät etwam von
Importance ur fiendens läger, och därtill ställa an
några strategemata, som kunna vara Ers
Majestäts fiender till skada — allt på min egen
dé-pence . . .“
Konungen kastade en blick på papperet, som
han höll i handen, och en annan på Salvius.
"Och bjuder jag mig därhos", fortfor Wiwalt
ännu ifrigare, "att strax värfva ett eget compagnie
eller mera folk och ställa mig till Ers Majestäts
tjänst i trohet och lydno, och skall behändighet
inte tryta... alles aus eigenem Beutel!"
"Åhå, munsjör lyckoriddare!" utropade
konungen. "Tänker han värfva folk som
Wallen-steiner med capitänsfullmakter och slika
practi-quer — eller ocken höna värper gullägg i hans
pung!"
"Tuppen — Ers Majestät!" svarade Wiwalt.
Konungen såg ett ögonblick förvånad på
honom, och brast ut i ett gapskratt, så hjärtligt
och muntert, att Salvius stämde in däri. Men
Wiwalt fortsatte:
"Anbelangandes hönan, Ers Majestät, — så
känner jag min hustru och vet fuller, att jag
aldrig henne bekommit, där jag tio gånger utgifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
