Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mellan Sverge och Danmark, som
Wiwalt bebådat, hördes ej af. Men hans flykt
och upptäckterna därefter voro ej ägnade att trösta
herr Wulff och lindra hans själanöd. Han
ängslades natt och dag för fredsbrott och tvekade om
bästa rådet att axla sin kappa.
Och han var ej den ende. Kung Christiern
själf lefde hela vintern igenom i stor vånda. Han
var en karsk herre och slog gärna till, där han
kom åt, försmådde ej heller den illfundighet, som
i tid och otid brukad gjort juten till svenskens
arffiende, men han darrade ständigt för
vedergällning och råkade af fruktan för eget skinn ej sällan
i vidlyftigheter. Så äfven nu, då hans häpnad
öfver Wallensteins eftergifvenhet i Lubeck gjort
honom så tacksam, att denne till och med fann honom
bekväm att användas till bulvan och åkerspöke.
När öfverste von Fahrenbach ej lyckats vinna
hofmarskalken von Falkenberg för sina fredsplaner,
rådde härtigen honom att taga vägen till Sverge
genom Danmark. Och kung Christiern befanns
genast villig att mäkla, antog en myndig ton och
sporde Gustaf Adolf, hvad han egentligen hade
med det tyska väsendet att skaffa, då han emot
att afstå Stralsund kunde få fred med kejsaren,
Mecklenburgarne återinsatta och några Östersjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
