- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
256

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vägen var ej villsam och Wiwalt hade ridit
den två gånger samma dag, först när han drog
från Björkeberga och sedan, när han, såsom mor
Kerstin räknat ut, vändt om för att herr Wulff ovetande
göra jungfrun sällskap på resan. Det var då som
Lisebet sett honom rida förbi prästgården på
eftermiddagen. Ty hans afsigt var att, innan han
träffade jungfrun, besöka herr Mårten i Hallaryd
på andra sidan gränsen och att, om så lämpade
sig, taga nattkvarter hos honom och där invänta
henne. Men besöket hade aflupit så, att han
oförtöfvadt åter vändt till Wisseltofta.

Månen hade gått upp, natten var ljus och
klar, men kall tillika, och kälen i marken efter de
föregående dagarnes regn gjorde vägarne hala och
slippriga. Wiwalts och Clements hästar, som efter
mer än fyra mils löpande voro trötta och
slö-skodda, hade därföre svårt att taga sig fram.
Och farten minskades, medan oron och ifvern
stegrades. Där marken var öppen redo de lättast
vid sidan om vägen, men där hon var
stenbun-den och i skogen, där det var mörkt, måste de
gifva sig till tåls, så mycket mer som Clements
häst efter första halfmilen började flämta och gång
på gång hotade att falla.

Klockan var elfva oir kvällen, när de
lämnade prästgården, och hon närmade sig redan
midnatt, då de ändtligen sago Verums tornhane
öfver en skogsdunge afteckna sig mot den blanka
månskifvan. De gjorde då halt för att låta
hä-starne flåsa ut, medan Clement skickades som
spejare fram till kyrkan. Ett stenkast bortom
denna tog vägen af söderut, som Jonge hade
beskrif-vit, och som Bilden sannolikt ärnade taga, sedan
han väl fått jungfrun gömd i karossen. De antogo
att vagnen hölls förspänd vid vägskälet, och deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free