Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förmiddagen gick till ända utan att hon visade
sig, och när middagstimman slog, saknades hon
vid bordet. Fru Margrete oroade sig föga
där-öfver, ty det var ej första gången, som jungfru
Gertrud låtit vänta på sig, när hon ridit på jakt.
Men herr Wulff ängslades dess mera, ty han
befarade hvarje ögonblick, att friherren skulle bli
förargad och resa sin väg.
Emellertid förspillde ingendera tiden, hvarken
värden eller hans gäst. Båda hade nu samma
mål och gingo hvardera raka vägen till mötes,
eggade hvarandras åtrå och eldade under
hvarandras lidelser. Herr Wulffs förespeglingar täflade
med Wiwalts förhoppningar, den äldres erfarna
råd voro lika outtömliga som den yngres
vetgiriga frågor, och jutens famn växte i vidd i
samma mån som svenskens gårdar växte i
omfång.
Middagen medförde en fara. Ty den färska
rådjurssteken, den ugnsvarma ålpastejen och
kraftsoppan på kapuner hotade en stund att matta den
lekamliga uthålligheten. Men fru Margrete fann
på råd. Pipor tändes, flaskfodret kom på bordet,
och herrarne lärde hvarandra att brygga
kram-bambuli. Och medan därvid herr Wulff öste den
brinnande galangan och Wiwalt vände på det
fräsande folentinersockret fick vänskapen sitt
elddop. Det inbördes förtroendet efterträdde den
yttre kruserligheten, de svarfvade fraserna aflöstes
af de grofkorniga, och skrytet med martialiska
bedrifter bemängdes allt behagligare med minnen
af mera galanta.
“Hvad fälades I om jakt och räfvar?“ sporde
herr Wulff skrattande. “I dag lämnar I dem med
fred, menar jag!“
“Dagen är inte till ända än“, svarade Wiwalt.
“He . . .?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
