Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt och fortsatte förtroligt: “Seigneur, vill
han tro, att jag, där jag här sitter, har en
Hög-välboren schwensk jungfru enlevirt? Kungens nåd
därför har jag sedan undfångit och Guds hoppas
jag uppå, men det schwenska Ridderhusets
bekommer jag aldrig... Doch — hon blef min Gemahlin,
har följt mig i fält, födt mina söner och i med
och mot älskat mig, schmutziger Knecht! Och nu
sitter hon, det trofasta hjärtat, i Pillau och väntar
och väntar..."
Han afbröts af sång.
Det var herr Niels, som tvungit mäster
Antonius att skaffa fram en gammal luta, och som
nu stod på bordet midt i salen och sjöng en
fröjdevisa om den hvita féen Amicitias seger öfver den
svarta féen Avaritia. Hans stämma sprakade af
lefnadslust och hans runda, ungdomliga ansikte
sken rödt som solen genom töcken. Och på en
stol vid hans sida stod kaptenen med hatten på
nacken och ett krus i handen, manade åhörarne
att taga del i refrängen och stampade takten med
klingande sporrar.
Den ende, som ej smittades af munterheten,
var Anders. Hans hvassa ögon lyste, när Wiwalt
lofvade anskaffa fripasset, ty han såg däri ett
vapen mot sin öfverman, men det förslöades redan
vid tanken på faran att bruka det — att kanske
bli lämnad i sticket, när de andra reste. Han
vågade därföre ej med ett ord antasta Wiwalt,
blef försagd och trumpen, och sökte sin tröst i
tystnaden och glaset.
"Korl-morl-puff!" ropade Wiwalt åt honom.
"In ein Schlu-uck...", hickade han.
Men han försökte förgäfves rycka upp sig ur
sin vanmakt. Ju mer han drack, dess rusigare
och missmodigare blef han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
