- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
42

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga herrar behedras. Jag har tjänt Generalstaterna
vid Breda och Frankrike vid La Rochelle, är
äfvenledes bevandrad i Tyskland, England, Italien
och Påland; har varit i fiendeland och fiendehand

— men jag har inte tillförene blifvit fången i
fältläger, där man begärat min värja för att raffa
min börs och förgätit spörja efter namnet och
passet, till dess jag stått med ena foten i galgen!"

Wallenstein svarade ej. Han tog åter några
papper på bordet, hvilka Wiwalt igenkände såsom
sina, och ögnade däri. Och Fahrensbach steg
upp för att tala med en ung, svartklädd man, som
kommit ut på trappan, men hvars ansikte Wiwalt
ej kunde se.

Efter en stunds tystnad sade Wallenstein:

“Hans papper gifva vid handen, att han är
berest, och att han har lärdom och qualiteter.
Jag skall ge honom pass till Preussen, till svenska
högkvarteret i Dirschau — därest han reser dit
i mina ärender."

“Som Ers Nådes spion?" frågade Wiwalt.

Wallenstein ryckte på axlarna utan att ta
sina ögon ifrån honom, och Fahrensbach närmade
sig åter nyfiken. Wiwalt betänkte sig ett
ögonblick.

“Nej", svarade han, "inte mot Kronan Sverge!"

Wallensteins tunga ögonlock sjönko ned, och
hans min blef likgiltig. Han vinkade åt italienaren
och befallde med kort, torr stämma:

“Repet!“

Wiwalts ansikte förblef lugnt, och han sköt
upp underläppen till ett leende, ehuru han inom
sig skälfde af raseri öfver det grofva öfversitteri
utan all grandezza, hvarmed han behandlades, och
öfver det förslag, som blifvit honom gjordt utan
spår af de cirklade former, som ett dylikt anbud
kräfde. Men domen var den han väntat, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free