- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
18

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Clement höll sig hela tiden vid sidan af
Wiwalt. Själf kände han sig hemma i detta
läger-lif, men han förmodade att så ej vore fallet med
hans husbonde, och han kastade därföre
esomoftast nyfikna blickar på denne, för att utröna
hans intryck. Men Wiwalt visade hvarken
rörelse eller förvåning. Samma spefulla löje som
vanligt lekte på hans läppar. Vid dansplanen
stannade han en stund och åskådade skrattande
upptågen. När en tiggarkärng grep hans stigbygel
och under hotelser begärde penningar, sparkade
han undan kryckan för henne. Och en officer,
som de mötte, frågade han helt obesväradt, huru
länge stadsporten vore öppen. Men det föreföll
Clement, som om de blickar, han oförmärkt
kastade åt alla håll, med hvarje minut blefvo
snabbare och skarpare, och han hade jämkat gehänget
så, att värjan låg framför honom på sadelbommen.

Vid stadsporten kommo två salvagarder emot
dem, lade sina bardisaner i kors öfver vägen och
frågade, hvilka de voro.

"Potz Sacrament! Hvad kommer det dig
vid?" röt Wiwalt till svar.

“I är främling, Seigneur, hvar är passet?"
sporde knekten och höjde handen för att gripa
tygeln, när Wiwalt gjorde min af att rida på.

"Gack mig ur vägen, hundracka, eller skall
jag löska dig!" ropade Wiwalt, drog sitt rappir
och gaf knekten med flata klingan ett rapp öfver
ryggen, så att han föll framstupa.

Detta ingaf Clement stor respekt. Han fann,
att hans husbonde var en morsk och förnäm herre,
som granneligen visste, hvad en kavaljer anstod,
och han hade intet bättre begärt än att själf få
draga sin pamp och hudstryka den andra
salvagarden. Men rädd att kamraten begått något
misstag hade denne dragit sig åt sidan och läm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free