Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonja? Har hon inte rest?
NATALIJA.
De äro här . . . alla . . . alla ... vi mörda dem.
Blodskulden blir till förbannelse öfver dem, som vi vilja
befria — du har sagt det sjelf.
DMITRIJEV.
Jag har rifvit ned allt det förflutna för att komma
fram här. Vill du rifva ned framtiden? Jag har böjt
ödet till jorden, och du, som var frihetshoppet sjelft, vill
resa upp det mot mig igen . . . Ah, är då vårt förtryck
så gränslöst!
NATALIJA.
Mot ödet förmår ingen något — du har sagt det sjelf.
DMITRIJEV.
Tig, tig! Ser du inte, hvad det gäller här?
Fosterlandet, verlden! Vill du göra detta till en barnsaga
också? Gå! Jag gör det ensam. Gå, innan det blir för
sent, eller vi äro evigt förlorade.
NATALIJA.
Följ mig, Boris, vi fly, vi fly! Bort till ett annat
land, som är lyckligare . . . långt från Ryssland... ut
till det vida hafvet. Der är så lugnt och tyst.. . Der
finnas tusen, tusen vägar, men ingen hit tillbaka. . . Der kan
ingen se oss, ingen höra oss, ingen finna oss och säga,
att vi svikit. (Hon smyger sig intill honom, allt mer frestande
med ord och åtbörder.) Der vagga vågorna och hviska: Jag
älskar dig! Glöm! Glöm! .. . Jag skall hviska så till dig,
jag skall binda dig i mina armar, jag skall qväfva dig i
min famn, när du vill dö . .. Men inte nu! Inte nu! ...
Boris, följ mig!
DMITRIJEV.
Ah, du vill fresta mig! Jag brände alla mina skepp
för att följa dig in i det förlofvade landet... och du vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
