- Project Runeberg -  Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten /
166

(1875) [MARC] Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet. Åttonde äfventyret till sjös

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart till förtrolighet. Jag efterapade deras skick och fasoner på bästa
sätt, men måste tillstå att jag kom till korta när det gälde att brumma,
vråla och tjuta. Men så god björn jag än var, hade jag likväl ej upphört
att vara menniska och började derför grunda på, huru jag skulle
kunna tillgodogöra mig min vänskapliga ställning till vilddjuren.

Af en gammal fältskär hade jag en gång hört att en skåra i ryggraden
medförde ögonblicklig död. Jag beslöt att göra ett försök, tog
knifven och gaf den störste björnen ett hugg emellan skulderbladen.
Ingen kan väl neka att det var ett mycket vågadt försök och att jag
hade skäl att vara orolig. Om björnen icke dött för hugget, hade
det varit förbi med mig: han skulle ha slitit sönder mig i små smulor.
Men lyckligtvis aflopp profvet mycket bra: björnen damp död ned på
fläcken utan att gifva det minsta ljud ifrån sig. Nu beslöt jag att
på samma sätt göra ände på alla de öfriga, och det gick ledigt
nog; ty fastän de sågo sina bröder falla till höger och venster,
misstänkte de ingenting, emedan de ej begrepo eller ens tänkte öfver
orsaken till detta oupphörliga ramlande öfver ände bland de lurfviga
kamraterna. Och det var min lycka. När jag såg dem alla ligga döda
omkring mig, kände jag mig lika stolt som Simson efter striden med de
filisteer.

Jag återvände sedan till skeppet och anhöll att få tre fjerdedelar
af besättningen till hjelp att flå af hudarne och bära skinkorna ombord.
Resten af köttet kastade vi i sjön, fastän jag är säker om att det,
ordentligt insaltadt, skulle ha smakat mycket bra.

När vi kommit hem till London, skickade jag i kaptenens namn
några skinkor till lorderna i amiralitetet och skattkammaren, till
lordmayorn och åldermännen samt handelsklubbarne och fördelade resten
bland mine vänner. Från alla håll fick jag emottaga de varmaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:53:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhausen/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free