Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Söta tant Anna,» ropade flickan, i det hon
smekande klättrade upp i hennes knä och slog sina armar om
hennes hals, »vill tant sjunga för lilla Ada?»
Genast instämde alla de närvarande i Adas bön.
Anna reste sig rodnande och begaf sig till pianot.
Hon höll Adas hand, så att man trodde att den lilla
ledde henne. Endast Agnes, som isynnerhet följde
hennes rörelser med uppmärksamma blickar, märkte,
med klappande hjerta, att hon nu såg, så att hon
kunde vägleda sig.
»Anna sjunger väl ett af sina egna stycken?» bad
general-auditören, som närmat sig henne och sakta
vidrörde hennes arm, för att begära hennes svar.
Hon rodnade ännu högre och svarade blott med en
böjning på hufvudet.
Efter några förberedande ackorder, hvarunder hon
tycktes liksom samla och i tysthet ordna sina tankar,
började hon en sång, som ingen af sällskapet förr hört,
men hvars ord sprungo upp i Birgers själ likt en skara
af i hast uppväckta och framstörtande ungdomsvänner
i en dröm om det förflutna — orden voro nemligen
af honom.
”Ditt tempel, helga minne, rörd jag nalkas,
Du drömfurstinna med ditt rika hof!
Min ande törstar: gif den trötta lof
Att der ur dina klara brunnar svalkas!
Gif mig igen min ungdoms sköna dröm,
Det ljufva paradis, som åren härjat!
Du har det ju uti ditt rike bergat —
Välan, mig sjelf derinne äfven göm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
