Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FYRATIOFJERDE KAPITLET.
Grefvinnan Anna vaknade på sin stråbädd och ville
resa sig upp — hon förmådde det icke: en häftig
feber brann i hennes blod, och besynnerliga tankar
förvirrade hennes sinne.
Det föreföll henne liksom de tvenne sista åren af
hennes lif varit endast en dröm, en skapelse af
hennes inbillning. Låg hon icke kanhända på sin vanliga
halmbädd i Kunstatorp, och det var natt — ingen stråle
af ljus hann hennes öga! Låg kanske hennes hårde
far i samma hydda, och skulle han, så snart det
dagades, väcka henne med stränga ord att fortsätta
tiggarvandringen? . . . Men allt hvad hon sett och erfarit,
allt hvad hon lärt och njutit, hvart hade det flyktat?
Snart kände hon dock åter det slumrande barnet på
sin arm. Minnet af hennes senaste olycka blef klart
för hennes medvetande: hon kunde några ögonblick
öfverlägga om sin olyckliga ställning, okänd, blind, utan
några andra utvägar, än menniskors barmhertighet;
men hennes hufvud förvirrades snart ånyo, oroliga
bilder trängde sig i hennes själ, och hon visste icke
rätt klart, hvem det lilla barnet var, som hon af
instinkt ville skydda, der det låg på hennes arm. Till
slut begynte hon yra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
