Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han derefter nalkades Anna och åfven kysste
hennes hand, kände hon sig, i sin blyga ödmjukhet,
nästan förintad. Äfven hon uttryckte sin tacksamhet,
men mera med blickar in ord.
Efter hans afresa voro de båda unga qvinnorna
lemnade nästan uteslutande åt hvarandras sällskap.
] staden vid det ryktbara Fyris, vid Sveriges första
universitet, der blomman af rikets ungdom utvecklar
sitt lif för vetenskapen och för samhällslifvet, hade den
unge herr Birger Bergman hunnit så långt på
studiernas bana, alt ban vann den akademiska lagern.
’ Prydd med den isynnerhet i faderns ögon
betydelsefulla kransen, hade han nu dubbla anspråk på
aktning och anseende inom del stånd, der just denna
lager utgör talismanen, som öppnar befordringarnas
bana för dess innebafvare och lyfter honom högt öfver
de icke vid akademien hallstämplade kunskapernas,
mödornas och förljensternas föga aktade anspråk. Hos
den unge magistern bodde dock en hemlig, men
mäktig håg för en verksamhet i helt annan riktning in
den, som uppskattas af embelsverk och myndigbeter:
det var den poeliska anden, det var skaldehågen som
öfvervägande herrskade hos Birger.
Prosten Bergman talade öppet med sin son. »Följ
din kallelse, Birger!» sade han. »Känner du en
obetvinglig håg att lefva för konsten, anser du dig i slind
att kunna bära alla de försakelser, de förödmjukelser,
det hån, den bitterhet och afund, hvilka lägrat sig
så-som en taggig häck framför konstens förgård, så följ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
