Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att begagnas då han skulle bAras till prostgården.
En bfidd af helt annat utseende anordnades i hast i
den eländiga stugan, der Anna kände sig tryggare
gettom pigans ankomst, hvilken hon biträdde, medan
Lodman förde ut gubben, för att tak några ord med
honom.
Då de kommo utanför stugan, slog Lodman den
gamle fryntligt på axeln och sade: »Nå, gamle man,
har min kapten talat med er om hvad han ernar
göra?»
Gubben blef något förskräckt och såg med sitt
vanliga misstroende på sjömannen. »Nej!. . . Den stackars
grefven — det var ett svårt slag!»
»Ja, visst var det svårt. Aldrig kunde jag tro att
åskan skulle i de här kalk trakterna slå ned i en liten
sluga: ute på sjön slår hon sällan ned i våra skepp,
fast vi föra så hög resning med stänger och toppar. . . •
Men det som är skedt, det är skedt! Har Lillienstedt
sagt er, hvad han ernar med er dotter?»
Den gamle besinnade sig och svarade: »Nej, herre
— hvad ernar han?»
»Han tror att han icke länge lefver efter det der
slaget, och han vill att hon skall ärfva honom.
Förstår ni, gamle man: flickan skall få hans skepp; det
kan hon köpa sig en gård för. Han vill låta viga sig
vid henne.» ’
Gubbens blinkning förrådde, att han icke var
okunnig om planen, ehuru han nu ej ville låta märka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
