- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
254

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med någon oro betraktade hon hans nu af olycks- I
fallet förvildade ansigte och de stela, ur kransen af I
det yfviga kindskägget framstirrande ögonen. »Ja, nådig
grefve!» stammade hon.

»Kalla mig icke nådig grefve, Anna!» inföll Evert.
»Om du ville kalla mig Evert, såsom min syster gör
.... ack, det käns så ljuiligt att få heta Evert! Men
så vill jag icke beta af någon annan än af henne och
dig ... . du mins väl henne?»

»Ack, den nådiga grefvinnan! Herre Gud, hvad
hon var god!»

»Jag vill också vara god, Anna! Du skall få böra
hur väl jag menat dig! Jag har talat med din far.»

»Med far?» frågade hon förvånad, utan någon attring
om hvad han tänkte.

»Ja, Anna, jag har talat med honom. Först vifle
jag föra dig och honom ut med mig på mitt skepp;
men sedan blef det sagdt att jag skulle köpat oss en
gård. . . . Det ville kanske också du hellre, Anna?»

Detta var gåtor för den stackars flickan: hon endast
såg på Evert — hon anade icke huru hennes ögon, j
med den underbara makt som naturen förlänat dem,
vid hvarje blick gjorde ett allt mera hänförande intryck
på hans sinne.

»Ja, det var afgjordt att jag skulle köpa en gård,
der vi kunde bo tillsammans; men nu vet Gud hur
det går. . . . Tror du att jag blir frisk igen, Anna?»

»Gud låte grefven snart bli det!»

»Jag har ju bedt dig, Anna, säg Evert. . . . Merf jag
känner mig så matt; hela min högra sida är alldeles
förlamad; den är som död. Kanske jag nu måste dö —
det år nog troligt. Anna, då vill jag att du skall ega
en gård: du skall ha min egendom, skeppet! Så, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free