Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprigtigt, bättre passar för dig, än den
majestatiskt sköna Gunilda.”
Liljensparre slog ned ögonen. ”Säg mig,
Gustaf!” sade han. ”Känner du igen mig ännu?
Är det ännu jag, eller har jag blifvit helt och
hållet förvandlad? Jag skall vara upprigtig
emot dig, såsom din vänskap väl förtjenar. Är
det möjligt, att menniskohjertat är så vankelmodigt,
eller är det mitt eget hjerta ensamt, som
jag måste förakta? Vet du, jag blyges deröfver;
men jag känner, att jag kanske kunde blifva
Gunilda otrogen.”
”Tacka du Gud för det du återkommit till
förnuft!” svarade Grefven. ”Men kalla det icke
att blifva otrogen, och blif det icke heller i sjelfva
verket. Lär att skilja dina känslor. Låt
Gunilda förblifva ditt hjertas helgon och bevara
hennes minne så rent, som hon är sjelf. Men
hvarföre skulle denna din känsla för ett högre
väsen hindra dig att bli husligt lycklig med en
qvinna, för hvilken du kan hysa vänskap,
förtroende och kärlek?”
”Ty värr!” sade Liljensparre. ”Den nya känsla,
som drager mig till den vackra Anna Posse,
är icke blott vänskap. Den är hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
