Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göstaf Brahe i dag? Är det hofseden nu för
tiden att speja gäck med gamla och ärbara fruar?”
”Förlåt min vidlöftighet,” svarade Brahe;
"men den obotliga glömska, hvartill jag gjort mig
skyldigt har alldeles förvirrat mig, och fruktan
för Fru Ebbas missnöje har ännu mer beröfvat
mig min tankeförmåga.”
”Drick då och sansa er, käre Göstaf!” sade
Fru Ebba och sköt hastigt en bägare vin till
honom. Men Herr Jöran hade vårdslöst sträckt
ut sin hand med en bissareknif (ett husgeråd,
som den tiden hvarje gäst förde med sig) på
bordet, så att bägaren stötte emot den, och den
kosteliga drycken strömmade öfver duken i rak
riktning mot Herr Jörans sköte. Herr Cammar-Rådet
flög upp, med kläderna drypande af vin.
Nu blef det ett väsen af, så Gud sig
förbarme. Herr Jöran hade väl aldrig, sedan den
tiden han mer handgripligt underrättades om
sin söta mors mening, fått uppbära en sådan
lexa. Han tog det bästa råd, som kunde finnas,
nämligen att hålla ”salveten” för sig och genast
skynda ut och förse sig med andra kläder.
Emellertid fäste Fru Ebba sina gnistrande
blickar på Brahe, och säkert hade han också fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
