Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det kommer an på om det flr lika klokt.”
“Vi ha fördeleu vid en sådan skottvexling, som
denna varit.”
”Det kan icke nekas."
”Hm! Jag tror de stanna. De fördela sig
rtindt-omkring. Jag mätte säga! De dumma bönderna ftmna
förvandla stormningen till blockad!”
“’Deruti göra de också klokt.”
”Hur sfår det till med förråderna, herr riksråd?
Kunna vi uthärda ett par månader med provianten?
Så länge tillgängar finnas Ull födan, skola vi nog
reda oss.”
Riksrådet svarade intet, men sig förtörriad ut.
”Jag hoppas, herr riksråd”, återtog löjtnanten, i
det han trädde honom helt hastigt nära och såg
honom skarpt i ansigtet, ”att jag icke tvingas till mått
och steg, som vore mig vtterst motbjudande. Behagar
herr riksrådet gifva inig sitt hedersord, att icke gifva
några terken eller underhålla några förbindelser med
våra angripare derutanföre? Jag skall förtro mig till
ett sådant hedersord.”
Riksrådet tycktes tveka.
”Behagar herr riksrådet erinra sig”, sade
löjtnanten: ”att jag är en Svensk krigare, som erhållit
mitt särskilda uppdrag i afseende på detta slott, och
att jag endast så långt, som det år förenligt med
mitt folks säkerhet och det uppdrag j»*g har, kan
visa den artighet, som jag eljest naturligtvis ingalun*
da vill bryta emot.”
”Jag förstår er. Ni vill påminna mig om, att
jag ttr i ert våld.”
”Ja, så är det, herr riksråd.”
”Så måste jag då ge er mitt hedersord som
ni fordrarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
