Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ah, ni ar artig, m kan rara intagande, min
wckra grefvrana I H& taikur er, men då skulle
verkligen krigets fång blifoa hett annorlunda, än vi
hoppas af Guds rättvis*.”
"Ingen kan ja veta, hvad framtiden bär i sitt
sköte* Var emellertid éfvertygad, att jag menar
uppriktigt, högvördiga fru!"
"Jag akall bemöta er, som om ni vore en gäst
i mitt hus. Det enda jag beklagar, ar att jag nödgas
hålla er i detta med galler försedda rum. Men jag
skall se till, att ni af intet annat, än rummet, skall
påminnas om att ni befinner er i fångenskap."
Under aftonmåltiden satt probstinnan närvarande
på en stol, utan att dock sjelf smaka anrättningen.
Hon uppehöll samtalets gång och tycktes, genom
gref-vinnans artighet, tillfredsställd och glad.
I den bästa sinnesstämning, som ett af naturen
så med bitterhet genomdränkt sinne, som hennes,
kunna ega, tog hon slutligen afsked, och lofvade
återkomma följande morgon.
Grefvinnan Ebba kunde knappast somna.
Tankarna på hennes gemåls närvaro i grannskapet lemnade
henne ingen ro. Tusende förhoppningar, oupphörligt
fördunklade af de tryckande bekymren, spelade för
hennes sinne. Hon var långt ifrån att föreställa sig
huru nära och på hvad sätt han skulle nalkas.
Så inträffade den följande morgonen, då Itzehoe
besköts af Svenskarne.
Den gamla probstinnan, såsom vanligt åtföljd af
ett par stjenarinnor, hade just intradt i sina fångars
rum och betraktade, med ett eget leende, som icke
utvisade något missnöje, grefvinnan Ebba i den
gammalmodiga, men ståtliga drägt, hvaruti hon nu visa*
de sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
