- Project Runeberg -  Jacob Casimir De la Gardie. Novell /
56

(1849) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett leende, ehuru temligen melankoliskt, flög*
öf-ver den unga* frökens drag-, ”Jag var då ännu mera
barn, än jag nu är”, svarade hon blygt, ‘’raen nog
erinrar jag mig grefve Reventlous artighet att ofta
hedra mig med en dans.”

”Ni har blifvit äldre, min fröken!” återtog
gref-ven, ”och er erfarenhet har säkert tillvext med edra
år. Men ännu har lifvet icke kunnat medföra åt er
alla de erfarenheter, som bäst utveckla en ädel själs
egenskaper. Er mor, fröken, är ett exempel på den
sanna själshöghetens värde; hon skall äga äfven
efter-verldens beundran.”

Den unge Cassette, såsom adelsman, tillhörande
kretsen af det samlade sällskapet, tog sin plats
närmast bakom fröken Anna och lyssnade på hvarje ord,
som grefve Reventlou yttrade. Men han blandade sig
icke i samtalet, hvilket grefven till största delen en*
sam nödgades underhålla, ty frökens svar voro icke
ordrikare, än höfligheten oundgängligen fordrade.

De båda grefvinnorna samtalade sakta med
hvar-attdra.

Sä nalkades skeppet det af Edo Tetens såsom ett
sjömirke antydda hvalfiskskelettet. Emedan ebbenjust
var som starkast, hade de vidunderliga benformero*
höjt sig långt mera öfver vattenytan, än då de från
sjöstriden undkomua Svenskarne här sökte en tillflykt.
Båten, som då blifvit fästad vid ett af refbenen, satt
finnu fast, och hängde, liksom en unge, vid den
kolossala modren. Långa fladdrande remsor af deu våta
tången, hvilka, liksom sammanbundo mellanrummen af
knotorna, gåfvo ett vildt tycke af lif åt det döda
djurets former.

Hastigt framträdde Edo Tetens till kaptenen.
”Herr kapten!” sade han. ”Här utanföre är hafvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghcasimir/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free