Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tände hjälper Rulle store bror. I detsamma hör Julie,
att någon i närheten ropar på honom. Han lystrar, ser
sig omkring. Rakt ner mot ekan kommer en stor
roddbåt försedd med ett segel av säckväv, som kränger
och slår. Men sådana bagateller spela ingen roll, ty
två muskulösa unga armar sköta rodden.
Julie ser upp. Dragen skifta uttryck. Det är ju
Patrik, Kol-Olles äldste, femton år, men stor och
kraftig som en fullvuxen.
Vid rodret sitter Patriks ett par år yngre bror,
Tappen kallad.
Båda två sakna huvudbonad. Ärmarna äro
uppkavlade. Den framtill uppfläkta, smutsgula skjortan
lämnar bröstet bart. De likna varandra på pricken.
Tappen vinkar och flinar.
Båten ligger snart intill ekan och Patrik frågar:
»Va’ i helsicke gör I här, grabbar?»
»Vi ska ro hem», säger Rulle med gråten i halsen.
I detsamma överraskar en svallvåg från färjan. Ekan
kränger våldsamt, men Patrik håller stadigt i nosen.
Kol-Olles pojkar komma från pråmhamnen med en
uppfiskad last av pitprops, stäver och halvruttna
pråm-bräder och nu äro de på väg till Ivvillebäckskanalen
för att sälja bränslet till ett zigenarläger, som tältat i
närheten.
»Ska I följa me’, så tar vi ekan på släp», säger
Patrik.
Zigenare! Vid det ordet fara alla betänkligheter
och gråten sitter inte längre i Rulles hals. Ankars
pojkar skutta över i Kol-Olles båt. Ekan tas på släp.
En och annan zigenare ha de sett nere i hamnprången
eller ute vid Krokäng men aldrig ett helt läger.
Pojkarna rent förgås av nyfikenhet. Och Tappen berättar
under överfarten så levande detaljer, att Julies och
Rulles ögon stå på skaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
