Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Goliat lägger in en dubbelpris i stället, en i
vardera mungipan.
Viktor fixerar sin bror från sidan. Ansiktet är
uppsvällt och svartrött. Det ser ut som om den flammiga
huden ville brista av blodtrycket innanför. Styrman
Ankar känner djupt medlidande med honom. Goliat har
alltid haft begär efter sprit, men sedan smugglingen
kom i gång, har detta begär vuxit måttlöst. Det är väl
bara en tidsfråga, hur länge han skall hålla ihop. Och
Viktor förbannar detta restriktionssystem, som
moraliskt undergräver både individer och samhälle. Men så
kommer han plötsligt ihåg orsaken till detta besök.
Styrman Ankar hostar, säger »kopp» för syns skull
och frågar liksom apropå:
»Har er fackförening något ont av syndikalisterna ?»
Goliat rycker till. Det apatiska försvinner för några
ögonblick. Omedvetet sneglande åt sidorna, liksom
fruktande obehöriga lyssnare, säger han halvhögt:
»Öm vi har ont åv syndikalisterna, sa’ du? Jag ska
saja dej, Ve-Vekter, atte de’ ä’ dom som styr å ställer
me’ oss andra som di vell. Ja’ ä’, som du vet, en
hederlig arbetare, har alltid sjung’t ut me’ min mening. Men
nu för tiden får ingen hosta utan löv. Å inte får en
arbeta ordentligt. Ju mindre en gör, desto bättre —
de’ ä’ la för faen inte rektigt i alle fall, Vekter. Förr
i världen kummenderade arbetsgivarna. Nu ä’ de’ ens
egna kamrater. Å såd’na kamrater sen. Lathundar,
som inte ids å inte vell ta i — men skrika kan di och
breda i käften som en sprucken träsko. Egentligen
skulle di ha ett djävla gott kok stryk. Men nu vågar
ingen opponera sej.» Goliat sänker rösten: »Hörde di
va’ ja’ sa’ nu, vore de’ väl bäst, atte jag geck å dränkte
mej. Men de’ rådet vell jag ge daj, Vekter — låtsas
ingenting om’. Men kan du göra nåt, så vi andra blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
