Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ruiner i sydvästra delen af Förenta staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j j|2 tolfte kapitlet.
blifvit i tryck offentliggjordt. Trakterna väster om Coloradofloden äro föga utforskade,
men äfven där tyckas ruiner vara talrika. Icke ens trakterna närmast Grand Canon,
denna 2,000 meter djupa erosionsfàra, mellan hvars branta väggar Rio Colorado flyter
fram, icke ens dessa dystra, ödsliga nejder skydde klippfolket. Det synes tvärt om, som
om man ofta älskat att uppsöka de vildaste klipporna, de högsta branterna, för att
där bygga sina boningar. Ej heller af ruinerna i dessa trakter finnes någon beskrifning.
Mina uppgifter grunda sig blott på de skildringar jag hört af personer, som där
färdats fram.
Söder om Rio San Juan tyckas klippboningarna vara sällsyntare, om man
undantager ett litet område, som med afseende på ruinernas antal och storlek nästan
kan täfla med Mesa Verde. Till ruinerna inom detta område skall jag i det
följande återkomma. Omkring tio kilometer nedanför Bluff City, en mormonby,
belägen vid Rio San Juan, finnes ett godt vadställe. Ej långt nedanför denna plats
utmynnar den från söder kommande Rio de Chelley. Under den varma årstiden är denna
älf, liksom de flesta andra bifloder till Rio San Juan, skenbart fullkomligt uttorkad;
dess vatten sjunker helt och hållet ned i älfbäddens sand. Rio de Chelley
genomflyter i sitt nedersta lopp en canon med tvärbranta väggar af röd sandsten. Omkring
tio kilometer från älfvens mynning i en hvälfd grotta upptäckte Jackson en betydande
och ganska väl bibehållen ruin.1 Hela längden af klippboningen var 172 meter, och i
byggnadens bottenvåning funnos omkring 75 rum. Ungefär i midten fanns ett
cylindriskt rum, troligen en estufa. Väggarnas tjocklek växlade i allmänhet mellan 15
och 30 cm. De voro uppförda af långa, smala, groft tillhuggna sandstensstycken.
Att döma af Jacksons beskrifning liknar denna byggnad fullständigt en af Mesa
Verde’s klippboningar. Bland en hop afskräde hittades i ena änden af ruinen en
lerkruka. Den har samma ornament som ett af lerkärlen i min samling från Mesa
Verde. I samma canon, längre från dess mynning, träffades ännu en ruin men
mindre väl bibehållen.
Småningom vidgar sig canon till en bred dal, som sträcker sig söder ut genom
hela Navajo-indianreservationen. I dalens midt slingrar den breda men mycket grunda
älfbädden fram, liknande en bred landsväg, beströdd med den finaste hvita sand.
Jag har själf besökt dessa trakter. Omgifningarna äro dystra, marken frambringar endast
en gles vegetation, och landskapet bär nästan prägeln af en öken. I öster begränsas
dalen af Sierra Tunecha, en i norr och söder gående bergsträcka. En biflod till
Rio de Chelley upprinner på dessa berg. Den har borrat sin bädd djupt ned i
underliggande sandstenslager och bildar en djup canon med 200—300 meter höga,
tvärbranta väggar. Denna canon bär samma namn som den älf, i hvilken dess vatten
tömmes, nämligen Canon de Chelley. Dess två hufvudförgreningar, Canon del Muerto
och Monumental Canon synas hafva varit älsklingstillhåll för klippfolket. I klipp-
1 Jackson, 1. c., p. 421.
3 Jackson, 1. c., p. 424.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
