- Project Runeberg -  Alexander I /
527

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

527

tydligen inte så noga, — smålog Diebitsch, och hans
ansikte blef än snedare. — Men om Nikolaj Pavlovitsj
tar emot kronan, det är en sak man ännu inte vet.. .
Till dess ha vi interregnum. Kejsaren är död, någon
tronarfvinge finns inte, och ingen vet hvem Ryssland
tillhör.. .

Diebitsch reste sig, gick åter bort till bordet, fyllde
sitt romglas och höjde det.

— Har äran lyckönska herrarna till två kejsare...
eller till ingen.

Och han tömde glaset. Wyllié ville säga något,
men Diebitsch hejdade honom.

— Vänta, det är mer ändå. Det där var syrprisen
nummer ett, här kommer nummer två. I den aflidnes
papper har jag funnit en angifvelse om en ytterst
omfattande sammansvärjning, utbredd inom hela hären. Endera
dagen utbryter revolution. Den har kanske redan börjat
någonstans, och här sitter vi och vet ingenting.

— Jo nu börjas det, sa’ han... — stammade
Volkonski. Men tungan nekade honom sin tjänst, hufvudet
sjönk mot bröstet, ansiktet blef dödsblekt. Han hade
fallit i vanmakt.

— Tusan också! Det fattades bara, — brummade
Diebitsch. — Hvad är det åt honom? Har han fått slag?

Wyllié fuktade hans tinningar med vatten, knöt upp
hans halsduk och lät honom andas in luktsalt. Volkonski
vaknade till sans, men det var alldeles förbi med honom.

»Den där gamla galoschen!» tänkte Diebitsch
föraktfullt.

Plötsligt slogos dubbeldörrarna till toalettrummet
upp på vid gafvel, Jegorytsj stack in hufvudet men drog
sig genast tillbaka, som om det varit ett misstag, och
frasande i sin sidenkaftan inträdde fader Alexej, så
majestätisk och värdig, att ingen skulle ha tänkt sig, att han
stått och lyssnat vid dörren i sällskap med en drucken
betjänt. Då han gick förbi de tre herrarna framför
kakelugnen, bugade han sig djupt och vördnadsfullt. De hade
annat att tänka på, men om de uppmärksammare betraktat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free