Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
en trogen vän, som i 25 år lefvat i mitt hus, har så
angripit min hälsa och mitt förstånd, att jag endast önskar
mig döden och ej förmår ägna mig åt några
statsangelägenheter. Förlåt mig, lillefar, och haf öfverseende med
din gamle trogne tjänare! Min vän mördades om natten
af lifegna, och jag vet ännu icke, hvar jag skall hvila
mitt öfvergifna hufvud, men denna plats lämnar jag.»
Kejsaren fick detta bref i Taganrog 22 september,
dagen före kejsarinnans ankomst, och svarade samma dag:
»Käre vän, för några timmar sedan fick jag ditt
bref med den sorgliga nyheten om den förskräckliga
tilldragelsen, som så djupt uppskakat dig. Med hela mitt
hjärta deltager jag i dina känslor. Inga ord förmå
uttrycka, hur ondt det gör mig, att detta slag skulle drabba
ditt känslofulla hjärta. Men, min vän, förtviflan är synd
mot Gud. Böj dig för Hans heliga vilja. Du skrifver,
att du vill lämna Grusino men ej vet hvart du skall bege
dig. Kom till mig; du har ingen vän, som älskar dig
uppriktigare. Men jag besvär dig vid allt hvad heligt
är, tänk på fäderneslandet och hur nyttig, ja jag kan
säga oumbärlig, du är för det, och med fäderneslandet
är ju jag ett. Farväl och öfvergif icke din vän, din
trogne vän.»
Efter att ha afsändt brefvet skickade kejsaren bud
på general Kleinmichel, som för tillfället befann sig i
södra kolonierna, och befallde honom att ofördröjligen
bege sig till Grusino, göra sig underrättad om allt och
öfvertala Araktsjejev att under alla förhållanden komma
till Taganrog.
Han betviflade ej ett ögonblick, att Araktsjejev skulle
komma, men då han inte erhöll något svar, skref han ett
andra bref:
»Tänker du då icke på den ytterliga oro jag måste
känna för dig i en så viktig stund af ditt lif? Du gör
orätt i att glömma vännen, som älskar dig så uppriktigt
och trofast, och än mera orätt gör du i att tvifla på hans
deltagande. Jag ber dig bevekande, att om du ej själf
har kraft därtill, så låt någon annan utförligt underrätta
mig om ditt befinnande. Jag är djupt orolig.»
Han kände verkligen oro men på samma gång en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
